Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2007

Lata tråkmånsar!

Till er som hamnat här genom att i Googles sökmotor skriva: ”vem dog i harry potter?”

LÄS BOKEN SJÄLVA!!!!

Annonser

Read Full Post »

Gemenskap genom fågelkvitter

På tal om det här med ordlös gemenskap kom jag att tänka på en gång då jag upplevde en väldigt tydlig samhörighet och gemenskap en grupp människor jag inte kände. Det var vid ett av de få tillfällen under åren jag pluggade i Tyskland som jag faktiskt pluggade.

Jag satt i en av läsesalarna i universitetsbiblioteket en vinter och var som vanligt trött och mer än lovligt uttråkad. Salen var nästan full, vi satt tillsammans böjda över våra böcker i långa rader. En tjej som satt snett bakom mig hade gått ut en stund tidigare, antagligen för att besöka toaletten eller cafeterian eller möjligen för att använda någon av datorerna i entréhallen. När hon varit borta några minuter började mobiltelefonen hon lämnat kvar att ringa. Först lite svagt men så småningom blev signalen starkare och starkare och verkade aldrig ta slut. Det var heller inte något diskret ringande utan en rington av det slag som snarare brukar kallas för polyfonisk. Det var fågelsång och fågelkvitter om vartannat. Personen som ringde upp var tydligen också så angelägen att den aldrig gav upp. Först tittade vi allihop bara upp lite irriterat och sedan när vi insåg att personen som ägde telefonen lämnat lokalen började ilskan krypa fram. Efter ett tag började vi allihop, nästan exakt samtidigt, att skratta. Denna knäpptysta lokal där man annars bara hörde raspandet av pennor eller diskret bläddrande i böcker, verkade plötsligt vara förflyttad till en skog. (Påminns när jag skriver det här om Firenzes klassrum på Hogwarts.) När signalen tystnade gjorde vi också det och böjde oss återigen över våra böcker. En stund senare kom den eftersökta tjejen tillbaka och när hon skulle sätta sig ner vände sig killen som satt framför henne om och sa: ”Dein Handy hat geklingelt.”

Det var ett par personer som skrattade och jag kunde se dem som satt närmast mig anstränga sig lika mycket som jag för att låta bli. Tjejen fick plötsligt något tomatliknande över sig, tog sin mobil och gick ut igen. Vi andra fortsatte läsa.

Read Full Post »

Mmmm Kaffe


Har efter lite trixande lyckats göra kaffe i min nya espressobryggare. Stora problemet var att hitta batterier till mjölkskummaren…

(Ännu en fördel med mitt jobb: Är där så mycket att jag i stort sett aldrig behöver bry mig om att ha kaffe hemma.)

Read Full Post »

Ett möte med döden

Hörde just på radio och läste sedan om det i DN.

Ingmar Bergman är död.

Read Full Post »

De senaste dagarna har de regnat av och till. Mycket. Det har även mullrat på avstånd och i avsaknad av sol har himlen lysts upp av blixtar.

När jag var liten var jag rädd för mullret och blixtarna men nu skrämmer åskan mig inte längre, den får mig bara att känna mig liten, liten och maktlös.

Det har hänt några gånger att jag har fått uppleva riktigt kraftiga åskväder. Sådana där mullret är öronbedövande och blixtarna lyser upp hela världen som strålkastare. Jag minns speciellt en gång, det var sommar, början av juli, och natten mot min födelsedag. I mitt minne är jag ungefär 12 år men i verkligheten kan jag nog ha varit både äldre och yngre. Jag och min äldsta syster, som var de enda med sovrummen på övervåningen, hade båda två vaknat av ovädret. Regnet trummade mot takpannorna, vi hörde att den andra var vaken och vi gick ut ur våra rum och möttes i hallen precis ovanför trappan. Vi konstaterade att strömmen gått och att det inte fanns någon chans för oss att somna om förrän ovädret dragit förbi. Så hon och jag satt insvepta i våra täcken i varsitt soffhörn i vardagsrummet på nedervåningen och tittade ut genom de stora fönstren. Blixtarna lyste upp hela trädgården. Så småningom kom även resten av familjen en efter en och gjorde oss sällskap. Jag minns hur vi satt där alla fem, alldeles tysta i mörkret. Sen när blixtarna kom visades världen upp i urblekta färger med en nästan skrämmande detaljrikedom.

Nu när jag är äldre och bor ensam saknar jag den nattens tysta gemenskap när åskan går. Idag när det börjar mullra står jag alldeles ensam inför naturens nyckfullhet och känner mig liten när jag konfronteras med en kraft som jag inte kan kontrollera.

Kanske är det just i tystnaden man kommer andra människor riktigt nära, får uppleva den gemenskap och närhet som inte behöver uttryckas i ord. Det är något väldigt speciellt att stå en annan människa så nära att ord blir överflödiga.

Read Full Post »

Quote of the day (2)

”You can never get a cup of tea large enough or a book long enough to suit me.”

– C.S. Lewis

Read Full Post »

Okunnighet


O, som inte läst de senaste två böckerna, hittar boken på mitt soffbord och bläddrar lite i början: ”Va?! Är Severus ond?”

(Sen började hon bläddra i slutet och då tog jag boken ifrån henne under indignerade utrop. Inget fuskläsande med min bok i mitt hem!)

Foto: http://www.hogwartsfansite.co.uk

Read Full Post »

Older Posts »